Snön ligger vit på taken. Endast tomten är vaken.
Nu är julen tryggt förbi och vi är så mätta som mätta kan bli… Jag och mamma firar gemensam jul i Örebro, och det är annorlunda, men mysigt. Lite jobbigt att varandra så nära hela tiden, finns ingen plats att gömma sig på och dra sig undan till, men jag ska ju jobba lite snart, så då får vi väl utrymme att andas… Nåväl, jag var så nervös dagen mamma skulle åka hit att det nästan var som att jag skulle åka någonstans. Vaknade flera gånger, och till slut, när jag tyckte att klockan var anständigt mycket, då kunde jag gå upp. Tågen krånglade i vanlig ordning, det var växlar som frusit fast i marken och missade tåg och trafik som stod stilla. Så jag vankade i min lägenhet och undrade när hon skulle vara framme. Och så äntligen, 3 timmar försenad, kom hon med buss! JAAA! Så nu har vi firat jul, ätit julmat och gett varandra några klappar. Inte så många, hon kunde ju inte dra med sig på tåget, men jag hade handlat lite och tycker ju att det är så roligt! Nu är julen snart över, känns faktiskt jäkligt trist, men vi ska nog kunna ha lite roligt ändå. Imorgon åker jag till jobbet, sedan ska jag hitta på några roligheter som vi kan göra under resten av tiden som vi är här. Det är ju första gången mamma är här under vintern, det måste finnas en del roligheter att göra, åtminstone mysiga saker.
Jag tänkte en del på pappa igår kväll, det känns tomt och konstigt, men samtidigt har jag börjat vänja mig vid att det bara är jag och mamma numera. Det känns fel, jag vill ju inte vänja mig, men samtidigt säger ju förnuftet att jag måste vänja mig, det är ju en del av processen, annars skulle jag stanna upp i livet och aldrig kunna komma framåt. Men julen är en familjehögtid, och det kändes sorgligt att vi numera bara är två. För bara ett år sedan var vi fyra, men det har halverats. Och för ytterligare några år sedan firade vi sex stycken hemma i Småland, men livet förändras, och inte alltid till det bättre. Det känns tomt. Jag fick många dumma tankar i mitt huvud igår, och jag kände mig ensam och övergiven, men det är inte så. I dagsljus känns allt mycket bättre, det är på kvällen de mörkare tankarna kommer och tomheten känns som mest. Det är ju fortfarande jul, så jag ska mysa så mycket det går, undvika att tänka på ledsamma saker och bara ha det skönt.
