Mina liv

Det är mkt just nu. Hur kan det vara det, när jag har avsagt mig en aktivitet som annars upptog nästan all min tid, och numera bara har två olika liv som jag måste få ihop? Borde ha varit värre med tre, men… Just det, då fanns ju inte det ena livet… För tillfället finns det ett jobbliv, som så klart är det viktigaste, även om det ibland inte känns som det, och så ett spexliv där det händer lite saker som jag måste ta itu med. Det går framåt, snabbare än de tidigare år jag har varit med om man uttrycker det så, så det känns ju så klart jättebra. Kräver ju dock även lite av mig, och jag tycker att jag är ute i god tid, men så slår det mig, att jösses, det är redan november, jag har ganska många träffar inplanerade, men jag har ännu ingen koll på hur mkt jag ska hinna med på de där träffarna. Lite är klart, det känns underbart, fick ännu ett underbart besked idag, som underlättar mitt jobb, men så kommer osäkerheten över mig igen. Jag avskyr att så mkt hänger på andra människor, för jag gillar inte att jaga folk, tjata, undra… På tal om att jaga folk, så har jag jagat, och jagar ännu, folk till kulturnatten. Om vissa bara ville öppna inboxen och sedan svara på de mejl jag har skickat. Har ju inget telefonnummer till dem heller, så det är väl bara att vänta och hålla tummarna. Det är vad som händer i spexlivet. Jobblivet har blivit lite mer rutinmässigt, jag går dit, gör det jag ska, senast var det så mkt att dagen flög fram, trots att det är jäkligt långa dagar. Kommer på mig själv med att tänka spex på jobbet också. Kroppsligen är jag där, men ibland undrar jag om hjärnan inte fastnade i spexvärlden. Jag är ju något av ett kontrollfreak, vill alltid ha kontroll över vad jag gör, och än så länge går det bra, men efter jul… Då undrar jag. Har redan lätt ångest över det där, men det löser sig nog, man behöver ju inte ta ut problemen i förskott, de kommer ju ändå! Kan ändå njuta av att ha kontroll än så länge, jag vet inte om jag vågar säga det högt, man kan ju jinxa det, men det känns bra! Känns som att det kan bli ett bra år för mig, i båda liven!

Jag är gammal

Sitter på biblioteket för att läsa igenom lite saker och även skriva lite. Bredvid mig sitter sex tonåringar, fulla av testostron och manligt mod. ”Paxade” alla stolar längs hela studieväggen för att de skulle kunna sitta tillsammans. Alla sex har var sin dator med sig som de nu har kopplat upp och sitter och spelar ett onlinespel på. Med hörlurar och blicken stint fästad vid skärmen. Det hindrar dem dock inte från att prata med varandra. Förlåt, skrika med varandra. Med tanke på hörlurarna, är det väl inget konstigt, men vad som förvånar mig är att de sitter på biblioteket för att ägna sig åt sån där skit. Jag försöker faktiskt få något vettigt gjort här! Men det är svårt att koncentrera sig, med de där skrikiga tonåringarna bredvid sig, som leker terrorister på nätet, skjuter ihjäl varandra och varannan sekund skriker ”men jävla hora”! Jag förundras över dagens ungdom… Det är så här det blir när man har närmre till trettio än tjugo… Usch, varför kan de helt enkelt inte hålla sig hemma och spela istället? Tack och lov att det bara är en dag kvar av höstlovet, sedan kan jag sitta i fred på biblioteket igen!

En fundering

Genom jobbet får jag möta människor jag aldrig hade träffat annars. Både roligt och skrämmande. Nu har det hänt något som fick mig att fundera lite. En person som har blivit hotad till livet. Inte en person med ett fläckfritt förflutet, och när jag gick hemåt funderade jag lite på hur en sådan här händelse skulle vinklas i media. Inte på något fördelaktigt sätt för den hotade kan jag nog tänka mig. Det gör mig lite rädd. Bara för att man har gjort några misstag i sitt liv, ska man straffas för det resten av sin existens? Är man en dålig människa bara för dessa misstag och värderas ens liv mindre på grund av dessa när någon annan hotar att döda en? Just i det här fallet känns det så, och det gör mig missmodig till sinnet. Under promenaden mot stationen fick jag till både rubrik, ingress och brödtext, och jag tror faktiskt inte att min tankegång var alltför långt bort från verkligheten. Det ger en något bitter eftersmak av vårt fina välfärdssamhälle som värnar om alla. Eller, ja, välfärdssamhället har väl fått sig några törnar på senare tid, och min lilla fundering är inget stort sett ur ett större perspektiv, men det dyker upp en hel del funderingar genom jobbet. Jag tycker i alla fall inte att man får utdela dödshot utan konsekvenser, särskilt inte när det faktiskt föreligger ett reellt hot. En polisanmälan har upprättats, jag hoppas bara att den leder någonstans.

Kontakt

Har varit hemma i Småland en sväng. En viss pappa fyllde ju jämna år och det skulle ju så klart firas! Hade väl egentligen inte tänkt mig att åka hem, men det blev så. Nu får det vara nog, jag ska stanna kvar i gnällbältet fram till jul tror jag, det blir för dyrt att flänga söderut. Var i alla fall trevliga dagar i Småland, även om vädret inte var det minsta trevligt. På tåget tillbaka träffade jag på en gammal klasskompis som jag inte har sett på sex år, minst, kanske sju. Fick en dryg timme tillsammans där vi pratade lite om klasskompisarna från förr. Var ganska trevligt, men jag känner inte att det var något aha-moment liksom. Ingen jag behöver/vill ha fortsatt kontakt med. Lite komiskt att jag träffade just henne, eftersom jag tidigare i veckan hemma funderade på hur stora oddsen att springa på henne var, jag ville helst inte träffa henne eftersom jag precis har nobbat hennes vänförfrågan på FB. Tänkte att det kunde bli lite pinsamt att ses irl, och för mig kändes det så. Lite pinsamt. När jag är hemma i Småland lånar jag även skivor från biblioteket som en idiot. Finns ju så mkt bra musik att lyssna på och när jag är hemma kan jag lyssna helt gratis! Fantastiskt! Har suttit med datorn och lurar i öronen och lyssnat på alla möjliga sorters artister, men så, dagen innan jag skulle åka tillbaka, blev det trubbel. Skivan fastande och vägrade komma ut. Fanns liksom inget att göra, jag fick ta med datorn till gnällbältet, och även skivan fick hänga med. Nu har det löst sig, jag trodde nästan att det var jag som hade gjort något korkat, men teknikern sade att det var skivan. Där kunde jag pusta ut… =) Så nu ska jag hålla tummarna för att posten inte slarvar bort skivan. Den är på väg till Småland och mina föräldrar för att förhoppningsvis återlämnas oskadd till biblioteket i morgon. Jag håller tummarna för att de klarar resan utan skador och inte irrar bort sig längs med vägen.

Galet underbart!

Det var en underbar helg! Hade höga förväntningar på att ha roligt, och de infriades totalt! Så ska det vara! Upptaktshelg brukar innebära roligheter och den här var nog den bästa hittills. Ville liksom inte åka hem på söndagen, även om kroppen nog gärna ville det. Totalt sju timmars sömn blev det. Och en soffa som inte var så bra för en redan ömmande nacke/rygg. Men vad gör väl det, jag har ju flera veckor på mig nu att vila upp mig på och jag har ju inte haft så där roligt på evigheter… Nu ska jag snart iväg på ett möte igen, och sedan ska det bli födelsedagsfirande. Bara roligheter väntar, men snart nog gör sig vardagen gällande igen. Och det är okej, man måste ju ha en vardag som gör att roligheterna blir ännu roligare!

Dåtid och nutid och framtid

Slutaudition i torsdags för skådisarna. Var kul att se dem. Och direkt efteråt visste vi exakt hur årets skådisgrupp skulle se ut, vilka som skulle, och vilka som inte skulle få roll. I vissa fall var det så klockrent, så självklart att det var just den rollen personen i fråga skulle ha, i andra fall ville man så gärna ge personen en roll på grund av personlighet, men det gick inte, för andra var ju tyvärr bättre sångmässigt. Så kan det gå. Men det kommer bli en härlig grupp, det är jag säker på. Ser fram emot att arbeta tillsammans med dem. I helgen var det dessutom födelsedagskalas, med disneytema. Hade ett bra förslag på lut, men så kom vädret till Örebro. Blåst, kallt och massor med regn. Då var det inte aktuellt att dra på sig fina, vita, tunna klänningen för att cykla till andra sidan stan. Så jag var mig själv, det är ju det jag är bäst på! Var jättekul, hade en underbart rolig lördagkväll, och önskar att jag hade kunnat ha en lika fantastisk söndag med samma människor, men plikten kallade och jag fick nöja mig med en fantastisk lördag. Inte så illa det heller må jag säga.

Nu är det i alla fall måndag. Ny vecka. Nya utmaningar. Första träffen för dansgruppen idag, en liten mjukstart med fika och prat. Måste ju lära känna varandra och se till att vi trivs tillsammans och kan ha roligt ihop, både på och av scen. Det dröjer väl några veckor innan vi har första danspasset, men jag har planer… Ny vecka innebär också jobb igen, förhoppningsvis roligt, det börjar återigen bli lite spänt på avdelningen, det är lite jobbigt när vissa människor lyckas reta upp alla andra och det känns som lugnet före stormen. Få se om det blir någon orkan… När jobbet är avklarat är det dags att bege sig till hemlig ort igen. Upptaktshelg! En hel helg tillsammans med de galna, underbara människorna i spexet. Kan bli kul. Efter det är det möten, tågresor och födelsedagsfirande som står på schemat. Fullt upp!

Idol

Helgen är avklarad och så är även mitt första uppdrag som koreograf. Kändes mkt bättre efteråt, det var inte lika illa som jag hade tänkt, och fruktat. Problemet är väl snarare att det inte kommer att hända så där jättemkt nu på ett tag och jag, och de andra, kanske tappar lusten och energin som jag faktiskt fick. Jaja, det löser sig säkert, men att allt ska vara så svårjobbat är inte roligt. Helgen erbjöd ju även audition för skådis, inte bara dans. Woho! Inte ironiskt menat, utan mer uppriktigt. Jag tror inte att jag skulle vilja ställa mig framför sex personer man inte känner och så sjunga och framföra den där monologen. Det hördes att vissa var väldigt nervösa, inte bara på själva kroppsspråket, utan röstmässigt. Rösten darrade när de sjöng, så man bara ville be dem ta det lugnt och att vi inte på ngt sätt skulle dissa dem. Vi är ju inte Idoljuryn direkt… Men en av de som gjorde audition menade att eftersom Idol precis börjat gav det lite taskiga vibbar att säga att det var audition, så jag antar att en del trodde att vi skulle vara lite mer… Elaka kanske? Det var vi inte, vi var riktigt trevliga, jag menar, man vill ju inte skrämma iväg potentiellt nya medlemmar. Så jag var imponerad av deras mod, mindre imponerad av deras insatser. Ungefär så, det är väl ganska rättvist att säga. Skönt att det (nästan) är över, även om jag faktiskt tyckte att det var ganska roligt att sitta där och lyssna, titta och värdera, så är det lite jobbigt också. Men bra för att stilla min nyfikenhet över vilka som kommer vara skådisar i år. Nu är det bara att lata sig under dagen, för img börjar allvaret igen. En lååång dag med bara jobb. Eller vad sägs om att tåget går vid 07,00 och jag kommer hem igen 22,30? Jippie! Men jobb betyder pengar, och pengar är bra. Så det så!

Olust

Vid den här tiden på året ringer telefonen alltmer och i andra änden av luren är det en desperat människa som är på jakt efter domare till någon tävling ute i Sverige. Förr tyckte jag att det var ganska kul att åka iväg en helg, bo på något förhoppningsvis trevligt hotell och sitta och frysa i en ishall för att sedan komma hem sent som attan på söndagkvällen och få några få timmars sömn innan en ny vecka tog sin början. Knäppgök ansåg många, men jag framhärdade. Nu… Nu är det lite annorlunda. Det har varit på gång ett tag nu, förra säsongen dömde jag minst sagt selektivt, och i år har jag en tävling inbokad nästa år. Har konsekvent sagt nej till alla som har ringt, mejlat eller på annat sätt kontaktat mig, för jag har helt enkelt ingen lust längre. Det som förr var ett stort intresse och sedermera också en liten trevlig extra inkomstkälla har alltmer blivit ett ok som tynger ner mig totalt. Jag vill inte. Det är inte roligt längre. Jag tror att det är dags för en liten paus från konståkningen, jag vill inte vara med och leka längre. Frågan är snarare, om jag tar en paus, kommer jag någonsin att vilja komma tillbaka? Saker som jag överger kommer jag nästan aldrig tillbaka till. Jag hänger kvar ganska länge, vill inte överge något, men när jag väl har bestämt mig ändrar jag mig mycket sällan. Det skulle ju vara tråkigt, för jag har ju lärt känna så många roliga människor inom konståkningen, men å andra sidan, jag har några av mina mest otrevliga minnen någonsin från just konståkningen. De enda två gångerna då jag känt att jag inte är värd någonting som människa har varit i samband med konståkningen. De gångerna kände jag för att ge upp, jag ville lämna den världen för att aldrig mer komma tillbaka, men då var det vänner och andra snälla människor som fick mig att fortsätta, som fick mig att inse att de där båda idioterna inte representerar klientelet inom konståkningen. Men nu är jag bara sååå trött på allt som har med konståkning att göra. Tycker inte ens att det är så kul att se på tv längre, jag bryr mig inte så mycket om VM eller EM längre, har ingen koll på världsmästare… Det är nog dags att ta ett kliv åt sidan och få se om jag får förnyad lust om några år. För tillfället är jag nöjd med det jag har. So long, figure skating…

4 dagar kvar till audition

står det på Örebrospexets hemsida. Gulp! Är det verkligen inte mer? Det var ju flera månader kvar, och helt plötsligt är det inte ens en vecka! Förra veckan sade vi att det inte skulle bli någon audition, intresset var inte direkt imponerande och då var det ingen idé att ha audition, men nu är det lite för många som söker sig till oss och då är det väl audition som gäller. Så nu är planeringen i full gång. Jag tror att jag har koll, jag gillar ju att ha framförhållning och måste nästan ha kontroll på allt, freak som jag är, så audition är planerad, men så är det ju det där med musik. Tror inte att min musiksmak passar till att dansa till. Blir liksom svårt att dansa och ha uppvärmning till Dance of the Knights eller nått annat klassiskt stycke. Eminem fungerar ungefär lika dåligt. Suck och stön, men jag är ju inte ensam att bära bördan. Jag litar på att min kollega har koll på musik, iaf bättre än vad jag har. Så det är väl egentligen inget problem, bara ett lättare orosmoln, för själva koreografin är klar och till den har jag iaf musik. Var ett problem där oxå ett tag, när jag helst hade haft en annan typ av koreografi, men hittade inte musiken. Svårt att hitta ett visst musikstycke när man inte vet vem som gjort låten, texten eller något annat som hjälper till vid identifikation. Så fyra dagar kvar… Jag misstänker att jag kommer att vara mer nervös inför att hålla audition än vad jag var förra året då jag gick på audition. Hjärtklappning och illamående är att vänta sig. Fy fan.

Ren njutning

Nu i veckan var jag på bio tillsammans med Ey. Har äntligen fått tummen ur arslet och gått och sett Quentin Tarantinos Inglourious Basterds. Han har talang… Jag har i stort sett aldrig blivit besviken på någon film han har gjort, så icke heller den här gången. Två och en halv timmes ren njutning, som inte kändes som mer än en timme. Högst. Ganska typisk Tarantinofilm ändå, fantastisk musik och underbara repliker, så himla snyggt bara. Och trots vissa blodiga scener så finns det så mycket sjuk humor genom hela filmen. Det går liksom inte att låta bli att dra på munnen trots att det kanske inte är jätteroligt, utan mer äckligt och groteskt. Men sån är han ju, den gode Tarantino. Snedvriden humor så det räcker och blir över och jag äälskar det! Igår var det spexfest som jag missade. Synd, hade varit kul, men schema går inte att göra nåt åt, och det kommer ju fler fester. Har ju en ny klubbmästare nu som verkar ha en del planer, så jag hoppas på det bästa och tror att det kommer bli många glada fester framöver. Jag har ju iaf fått en dos njutning den här veckan och helgen kommer nog bjuda på fler. Partyparty!